Hundkurs (träff 3)
Igår var det dags för den 3:e hund kurs-träffen. Vädret var inte allt för lyckat men det störde inte allt för mycket.
Jag och Anna åkte dit lite tidigare för att gå en liten sväng innan. Jag och kita hade vare ute och gått ganska precis innan vi for så hon var fortfarande blöt, men hon verkade inte frysa allt för mycket som tur var:) Efter ett tag kom de andra och vi körde igång. Jag var inte lika närvarande som de 2 tidigare träffarna och det visade sig tydligt. Visst att Nikita var jätteduktig, men det märks att när jag inte är på hugget så är heller inte hon det. Har en del saker med mig i huvudet som jag ska fokusera på så det kommer nog bli toppen :)
Det är lite klurigt för jag känner inte så stort behov av att hon ska kunna en massa som hon inte redan kan, men det är kul att utvecklas och det ska nog bli bra:) Ser kursen som väldigt mycket bonus eftersom jag aldrig annars hade gått det med nikita eftersom hon redan gått den med mamma och pappa och eftersom att jag isåfall skulle gått den med min blivande vovve.
Träffen var i alla fall mycket lyckad och alla var mycket duktiga:) Synd att inte angelica var med:(
Åkte och handlade efteråt (som jag lovat mamma) coop ligger ju bara brevid. Jag skakade i bilen hem och så fort jag kom innan för dörren ville jag bara lägga mig i sängen. Visste att jag skulle behöva göranågot för att lugna ner mig så jag gick och duschade en lång stund och tårarna bara rann nerför kinderna. Jobbigt när det blir sådär. När jag sedan skulle toka mig såg jag att jag hade stressutslag över hela benen och jag insåg (mer än sekunden innan) att det verkligen är dags för mig att varva ner och ta hand om mig själv för annars kommer det här inte sluta bra. Jag kröp ner i sängen och somnade ganska fort.
Det blev en lång dag (och ett långt inlägg) och jag är glad att Nikita finns där och slickar mina tårar och gosar i min famn så fort jag behöver henne.
Jag och Anna åkte dit lite tidigare för att gå en liten sväng innan. Jag och kita hade vare ute och gått ganska precis innan vi for så hon var fortfarande blöt, men hon verkade inte frysa allt för mycket som tur var:) Efter ett tag kom de andra och vi körde igång. Jag var inte lika närvarande som de 2 tidigare träffarna och det visade sig tydligt. Visst att Nikita var jätteduktig, men det märks att när jag inte är på hugget så är heller inte hon det. Har en del saker med mig i huvudet som jag ska fokusera på så det kommer nog bli toppen :)
Det är lite klurigt för jag känner inte så stort behov av att hon ska kunna en massa som hon inte redan kan, men det är kul att utvecklas och det ska nog bli bra:) Ser kursen som väldigt mycket bonus eftersom jag aldrig annars hade gått det med nikita eftersom hon redan gått den med mamma och pappa och eftersom att jag isåfall skulle gått den med min blivande vovve.
Träffen var i alla fall mycket lyckad och alla var mycket duktiga:) Synd att inte angelica var med:(
Åkte och handlade efteråt (som jag lovat mamma) coop ligger ju bara brevid. Jag skakade i bilen hem och så fort jag kom innan för dörren ville jag bara lägga mig i sängen. Visste att jag skulle behöva göranågot för att lugna ner mig så jag gick och duschade en lång stund och tårarna bara rann nerför kinderna. Jobbigt när det blir sådär. När jag sedan skulle toka mig såg jag att jag hade stressutslag över hela benen och jag insåg (mer än sekunden innan) att det verkligen är dags för mig att varva ner och ta hand om mig själv för annars kommer det här inte sluta bra. Jag kröp ner i sängen och somnade ganska fort.
Det blev en lång dag (och ett långt inlägg) och jag är glad att Nikita finns där och slickar mina tårar och gosar i min famn så fort jag behöver henne.
Kommentarer
Trackback
