tisdag.

Imorse var det tungt både för Nikita och mig att bege oss ut på promenad i mörkret.. som tur var så var det inte så kallt. Men det var mörkt och vi ville bara hem. Jag tror att nikita kände av det för hon skyndade sig verkligen och jag fick dra till i kopplet flera gånger.
Alltså - en mindre lyckad promenad.
Men ändå ibland måste det gå tungt för att man ska märka när det går bra.

..och jag väntar på svar på mailet på lilla vovven... jag är nyfiken och vill ha svar nu nu nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0